Hur stor andel av sjukfallen blir riktigt långa?

I slutet av mars fanns det 43 739 sjukfall som pågått längre än 2 år.

Backar vi till mars 2018 så fanns det 69 766 sjukfall som då var längre än 1 år. Och av dessa var alltså 43 739 fortfarande pågående ett år senare.

Det innebär att sannolikheten för ett 1-årsfall att bli ett 2-årsfall var 62,7%.

Använder vi det för att beräkna ett troligt värde för 2-årsfall i slutet av april i år så landar vi på 43 360, dvs en lätt minskning jämfört med värdet i mars. Det rätta värdet får vi om sådär 2 veckor.

Den där sannolikheten att bli ett 2-årsfall om man är ett 1-årsfall (eller bättre: att befinna sig i ett sjukfall som pågått minst 1 år och fortfarande vara kvar ett år senare) är alltså för Riket 62,7%. Det varierar mellan länen. Det högsta värdet hittar vi i Kalmar (68,2%) och det lägsta i Jämtland (49,2%). Och till den stora skillnaden finns det, tråkigt nog, ingen bra förklaring.

Som jag redan påpekat är nära 40% av alla sjukfall längre än 1 år – ett skrämmande faktum.

Troligast: små förändringar under 2019

Som tidigare: de kortare sjukfallens nettodagar minskar och de längre sjukfallens nettodagar ökar. Och minskningen är bra nära lika stor som ökningen. Så på totalen lär det bli nära plusminusnoll.

Ökningen för de långa sjukfallens nettodagar lär plana ut eftersom antalet riktigt långa sjukfall (>2 år) minskar.

Och hur trolig är då minskningen av nettodagarna i de kortare sjukfallen?

Givet de två månadsutfall vi hittills har så finner inte algoritmen anledningen att ändra sin uppfattning. Årsutfallet lär hamna kring -1,5 miljoner nettodagar. Så då spörs det hur mycket nettodagarna i de långa sjukfallen kommer att öka.

Fortsättning följer.

Pågående sjukfall tillbaka på 2017 års nivå

Uppgiften om de pågående sjukfallen lämnas med eftersläpning. Nyss släppte försäkringskassan värdena för oktober 2018. Normalt är en ökning under hösten. Men nu har värdet för 2018 hunnit upp värdet för 2017.

För de riktigt långa (>2 år) sjukfallen är det fortfarande ökningar jämfört med föregående år. Men i absoluta tal har ökningen (nästan) upphört.

Detta är riksbilden. Tittar vi på utvecklingen per län är bilden, som oftast, tydligt splittrad.

Här finns åtminstone två hoppingivande signaler. Sedan förra månaden har vi ytterligare ett län som visar minskande värden. Och den här gången har inget län ökat sitt värde med mer än 20%.

Det är svårt att motstå frestelsen att åter påpeka hur olika grannlänen Västernorrland och Gävleborg utvecklas. Så därför påpekar jag det.