56 miljoner dagar per år

I kort sammanfattning är det vad som står i försäkringskassan nyligen publicerade prognos. Fast man får leta upp det i bilaga 2.

Det stämmer rätt väl med vad Datoras algoritm förutsäger för 2019. Men försäkringskassan har ett längre tidsperspektiv. Man räknar med nivån 56 miljoner nettodagar sjukskrivning hela vägen till och med år 2022. Och det var också den nivå i landade på år 2018. Nu räknar man med att vi kommer att befinna oss på en platå. Minskningarnas tid bedöms vara förbi.

Sjukpenningtalet, som regeringen tidigare målsatte till 9,0 per dec 2020, det måttet minskar 0,1 per år. Men det beror alltså på att nämnaren ökar. Och i nämnaren hittar vi antalet personer som finns i ett sådant läge att de skulle kunna bli sjukskrivna. Här finns t ex inte de som är för unga, de som är för gamla och de som är ‘förtidspensionerade’.

Men till 9,0 kommer vi inte till 2020. Ännu 2022 räknar försäkringskassan med att sjukpenningtalet är 9,4.

Det blir spännande att se om den nya regeringen ånyo sätter ett mål i termer av sjukpenningtalet. Och i så fall vilken nivå man väljer.

Trolig utveckling fördelad på län och sjukfallslängder

En av algoritmens stora fördelar är att den lånar sig till fördelning på olika varianter av ‘snitt’ i det totala materialet. I det här diagrammet redovisas fördelning på såväl län som i vilka sjukfallslängder som dagarna utbetalas.

Ta t ex Kronobergs län. Där är den troliga minskningen kring 10% då vi pratar om sjukfall som är kortare än 2 år. För sjukfall längre än 2 år är det istället en påtaglig ökning, strax över 20%. På totalen blir det ändå en minskning kring 6% eftersom de kortare sjukfallen (tack och lov) är klart färre än de långa.

Eftersom beräkningarna baseras på endast en månads utfall under 2019 finns det förstås en rätt stor osäkerhet. Men eftersom allt bygger på en algoritm är det en ‘fingerknäppning’ att redovisa nya beräkningar efterhand som vi får flera utfall från fler månader. Och sådan redovisning finner du här varje månad kring mitten av månaden.

Inte mycket till minskning

Nu har utfallet för januari kommit.

Minskningen i de kortare (nåja < 2 år) är puttelitet större än ökningen i de förskräckligt långa (>2 år) sjukfallen. Så visst, på totalen är det en minskning. Men den är så liten att algoritmens beräkning av det troliga årsutfallet slutar med en mycket liten förändring.

Nu är visserligen osäkerheten i den beräkningen stor eftersom vi bara har ett enda månadsutfall. Fast förra året var beräkningen efter att januarifallet blev känt bara en (1) procent. Så ibland stämmer det väl.

Nåja, här på bloggen kommer den fortsatta utvecklingen att följas tätt. Så titta in igen och du är säker på att veta det senaste.

Pågående sjukfall tillbaka på 2017 års nivå

Uppgiften om de pågående sjukfallen lämnas med eftersläpning. Nyss släppte försäkringskassan värdena för oktober 2018. Normalt är en ökning under hösten. Men nu har värdet för 2018 hunnit upp värdet för 2017.

För de riktigt långa (>2 år) sjukfallen är det fortfarande ökningar jämfört med föregående år. Men i absoluta tal har ökningen (nästan) upphört.

Detta är riksbilden. Tittar vi på utvecklingen per län är bilden, som oftast, tydligt splittrad.

Här finns åtminstone två hoppingivande signaler. Sedan förra månaden har vi ytterligare ett län som visar minskande värden. Och den här gången har inget län ökat sitt värde med mer än 20%.

Det är svårt att motstå frestelsen att åter påpeka hur olika grannlänen Västernorrland och Gävleborg utvecklas. Så därför påpekar jag det.

Sjukpenningtalet planar ut

För riket gäller nu en slags platå. Och som jag redan påpekat så finns därbakom bruttoförändringar som varierar påtagligt mellan länen. Det är det som illustreras i diagrammet ovan.

I regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan finns inte något mål för sjukpenningtalet angivet. Det beror på att det var övergångsregeringen som skrev regleringsbrevet.

Men nu har vi en riktig regering och därmed kan regleringsbrevet förändras. Det skulle inte förvåna mig om de 9,0 dyker upp igen.

Då kommer också de länsvisa uppdragen att aktualiseras och därför är bilden nedan med någorlunda visshet fortsatt intressant.

Fyra län har klarat sina uppdrag. Rätt många har rätt mycket kvar.

De fortsatta förändringarna av sjukpenningtalet, sjukskrivningsdagarna och de pågående sjukfallen för riket och för länen finner du fortsatt i den här bloggen.

Var fjärde sjukskrivningsdag hör till ett sjukfall som pågått mer än 2 år

Nu är de långa sjukfallens andel av dagarna uppe i 25% och det syns inga tecken till vare sig utplaning eller minskning.

Fortsatta minskningar av utbetalda dagar och därmed sjukpenningtalet kan man verkligen inte ta för givna.

Få se om den alldeles nya regeringen kommer att hålla fast vid 9,0 per december 2020.

En konkurrensfördel för algoritmen

Traditionell prognosarbete är alltför krävande för att öppna för att göra prognoser för olika varianter av nedbrytningar, t ex kön, regioner och fallängder.

Algoritmen lånar sig enkelt till sådant. Frågan är om resultaten är tillräckligt bra för att de ska vara meningsfulla att ta till sig.

I den fil du kan ladda ner här kan du se hur väl algoritmen under året kunde förutsäga det slutliga årsutfallet. En horisontell linje signalerar god precision. Och som du ser är linjen för de olika länen ofta just horisontell.

Datoras algoritm är väl värd att ta till sig.

Minskningarna var större än ökningarna

Låt oss titta på bruttoförändringarna ur ett regionalt perspektiv. Det finns län som ökar och län som minskar, nämligen.

Den största minskningen i absoluta tal hittar vi i Västra Götalands län. Inte så överraskande – VG är ett riktigt stort län. Det behövs inte så många procent för att det ska bli många dagar.

Men därnäst kommer Västernorrland med nästan lika stor minskning – i absoluta tal, märk väl. Och det är ett litet län. Så många dagar betyder en STOR procentuell minskning.

Jag skulle inte tro att norrlandslänen kan fortsätta med sina snabba minskningar. De hade sjukskrivningstal som starkt avvek från resten av riket. Nu har de rättat in sig i ledet, dvs kraftigt minskat sjukskrivningarna. Men nu är det gjort. Minskningarna lär inte kunna fortsätta. Och då kommer inte riket att kunna visa minskning om inte många andra län byter fot.

Som sagt, bakom nettoförändringar döljer sig intressanta bruttoförändringar.

Minskningen var större än ökningen

På totalen minskade sjukskrivningsdagarna under 2018 med 2,7%. Det är nettoförändringen. Men för att bättre förstå vad som hänt är det klokt att titta på bruttoförändringarna.

Det är stor skillnad på utvecklingen av dagar utbetalda i långa sjukfall och dagar utbetalda i kortare sjukfall.

I sjukfall kortare än 2 år har antalet dagar minskat med 4,0 miljoner. I sjukfall längre än 2 år har antalet dagar ökat med 2,5 miljoner dagar. Det är vad som ligger bakom nettominskningen på 2,5 miljoner dagar.

Minskningen i de kortare fallen tenderat att plana ut medan ökningen i de längre fallen är uthållig.

För just december visar dagarna i sjukfall kortare än 2 år en överraskande dipp. Det är troligen någon slags tillfällighet. Vi som lever får se. Utan den skulle nettominskningen ha blivit ännu mindre.

Grundtipset är att minskningen av dagarna framöver kommer att bli måttlig – om det alls kommer att bli någon minskning.

Algoritmen gör sin första beräkning av utfallet för året 2019 då vi fått siffrorna för januari. Spänningen stiger!

Utfallet av utbetalda sjukskrivningsdagar för 2018 är klart

På totalen blev det en liten (-2,7%) minskning av dagarna. Detta hade också algoritmen länge förutsett.

Den röda linjen är närmast horisontell, dvs felen i framskrivningen är mycket små. Det framgår också av diagrammet nedan, särskilt då man kollar skalan på den vertikala axeln.

Detta att algoritmen längs resan både över- och underskattar det slutliga utfallet tycker jag att man ska se som en komplimang.
Att det inte finns någon stapel för månad 12 beror på att då görs ingen framskrivning. Då har vi ju utfallet.

För de långa sjukfallen (> 2 år) har algoritmen fungerat sämre.

Givet de senaste årens utveckling har algoritmen räknat med en mycket stor ökning även 2018. Ökningen blev stor, nära +21%, men algoritmen hade tänkt sig mer, i början av året tom mycket mer.

Algoritmen har varje månad överskattat det slutliga utfallet. Och som jag redan sagt: det är mindre bra. Så för dagar utbetalda i långa sjukfall under 2018 har algoritmen fungerat sådär.

Vad är då att säga om de kortare sjukfallen? Jo, där har algoritmens träffsäkerhet varit väsentligt bättre.

Den röda linjen är här åter närmast horisontell. Utfallet, en minskning med 8,7% under året, fångade algoritmen snart. Därför är det låga värden i diagrammet som visar avvikelsen mellan det slutliga utfallet och framskrivningen som gjorts varje månad.

Staplarna kan se litet långa ut, men kolla vertikalskalan! Felet (avvikelsen) är aldrig större än 1,4%. Det är fantastiskt, kort sagt. Själv hade jag ändå önskat mig fler staplar som gick uppåt.