Uppdatering med oktober-utfall

Länge har det varit så att minskningen på totalen har berott på att dagarna i korta sjukfall har minskat mer än dagarna i långa sjukfall har ökat. Pandemin har medfört att nu är det inte längre så. Visserligen finns det en marginell minskning av dagarna i de kortare sjukfallen, men den räcker inte alls till att väga upp ökningen av dagar i de långa fallen.

Algoritmens beräkning av det troliga utfallet för helåret ser ut såhär:

Dagarna väntas nu öka med enbart 170 000 dagar. På totalen är det en mycket liten ökning, knappt värd att nämnas.

Osäkerheten i den där ‘förutsägelsen’ är inte längre så stor. Pandemin är visserligen på inget sätt över och det finns därför all anledning att fortsatt följa vad som händer. Men några stora ändringar av det årsutfallet ska man inte vänta sig.

Ökningarna är starkt koncentrerade till Stockholm. Givet vad vi redan vet finns det ingen anledning att vara förvånad.

Det syns tydligt att den procentuella ökningen för perioden jan-september är mycket större i Stockholm än i Riket.

Litet spännande är kanske att det, trots pandemin, finns län som rätt kraftigt minskat sina dagar. Obs att här pratar vi utfall, dvs konstaterade fakta.

I Stockholm har pandemin verkligen brutit utvecklingen av dagar i de kortare sjukfallen.


För att förstå vad som händer (och sannolikt kommer att hända) är det alltså viktigt att också bevaka den regionala nivån.

Dagarna i korta (<2 år) sjukfall har totalt minskat med knappt tjugo tusen. Stockholm ensamt har ökat med 378 tusen. Det är därför så att det finns många län som minskar sina sjukskrivningsdagar i korta sjukfall. Noga räknat är det alla län utom Sthlm, Västra Götaland, Östergötland, Norrbotten och Jämtland.

Fast dra inga förhastade slutsatser om Jämtland. Förr i tiden hade Jämtland höga sjukskrivningstal. Men det var förr i tiden. Nu ser det ut såhär:

Uppdatering med september-utfall

Länge har det varit så att minskningen på totalen har berott på att dagarna i korta sjukfall har minskat mer än dagarna i långa sjukfall har ökat. Pandemin har medfört att nu är det inte längre så.

I diagrammet syns tydligt att ökningen i kortare sjukfall är riktigt påtaglig. Nu har vi utfall tom september månad. Detta blir spännande att följa.

Algoritmens beräkning av det troliga utfallet för helåret ser ut såhär:

Dagarna väntas nu öka med runt 400 000 dagar. På totalen är det en mycket liten ökning, mindre än 1%.

Osäkerheten i den där ‘förutsägelsen’ är inte längre så stor. Pandemin är visserligen på inget sätt över och det finns därför all anledning att fortsatt följa vad som händer. Men några stora ändringar av det årsutfallet ska man inte vänta sig.

Ökningarna är starkt koncentrerade till Stockholm. Givet vad vi redan vet finns det ingen anledning att vara förvånad.

Det syns rätt tydligt att den procentuella ökningen för perioden jan-september är kring 6 ggr större i Stockholm än i Riket.

Lika spännande är kanske att det, trots pandemin, finns län som rätt kraftigt minskat sina dagar. Obs att här pratar vi utfall, dvs konstaterade fakta.

Om/när smittspridningen når andra län blir det spännande att följa om dessa visar på en utveckling liknande den vi ser i Stockholm.

För att förstå vad som händer (och sannolikt kommer att hända) är det alltså viktigt att också bevaka den regionala nivån.

Dagarna i korta (<2 år) sjukfall har totalt ökat med 173 tusen. Stockholm ensamt har ökat med 417 tusen. Det är mer än hela ökningen i Riket. Och det är möjligt därför att dett finns län som minskar sina sjukskrivningsdagar i korta sjukfall

Uppdatering med juli-utfall

Länge har det varit så att minskningen på totalen har berott på att dagarna i korta sjukfall har minskat mer än dagarna i långa sjukfall har ökat. Pandemin har medfört att nu är det inte längre så.

I diagrammet syns tydligt att ökningen i kortare sjukfall är riktigt påtaglig. Nu har vi utfall tom juli månad. Detta blir spännande att följa.

Algoritmens beräkning av det troliga utfallet för helåret ser ut såhär:

Dagarna väntas nu öka med 1,1 miljon dagar och kring två tredjedelar av detta kommer från de kortare fallen, som vi alltså kan tydligt se ökar.

Osäkerheten i den där ‘förutsägelsen’ är förstås stor. Pandemin är på inget sätt över. Det finns därför all anledning att fortsatt följa vad som händer. Den senaste utvecklingen ledde ju till en nedräkning av det troliga årsutfallet

Ökningarna är starkt koncentrerade till Stockholm. Givet vad vi redan vet finns det ingen anledning att vara förvånad.

Det syns rätt tydligt att den procentuella ökningen för perioden jan-maj är mer än 3 ggr större i Stockholm än i Riket.

Lika spännande är kanske att det, trots pandemin, finns län som rätt kraftigt minskat sina dagar. Obs att här pratar vi utfall, dvs konstaterade fakta.

Om/när smittspridningen når andra län blir det spännande att följa om dessa visar på en utveckling liknande den vi ser i Stockholm.

För att förstå vad som händer (och sannolikt kommer att hända) är det alltså viktigt att också bevaka den regionala nivån.

Dagarna i korta (<2 år) sjukfall har totalt ökat med 500 tusen. Stockholm ensamt har ökat med nära 460 tusen. Det är nästan hela ökningen i Riket. Att Stockholms andel starkt ökat beror på att i just det länet ser man ingen minskning av ökningen.

Uppdatering med juni-utfall

Länge har det varit så att minskningen på totalen har berott på att dagarna i korta sjukfall har minskat mer än dagarna i långa sjukfall har ökat. Pandemin har medfört att nu är det inte längre så.

I diagrammet syns tydligt att ökningen i kortare sjukfall är riktigt påtaglig. Nu har vi utfall tom juni månad. Detta blir spännande att följa.

Algoritmens beräkning av det troliga utfallet för helåret ser ut såhär:

Dagarna väntas öka med 1,5 miljon dagar och kring 60% av detta kommer från de kortare fallen, som vi alltså kan tydligt se ökar.

Osäkerheten i den där ‘förutsägelsen’ är förstås stor. Pandemin är på inget sätt över. Det kan därför finnas anledning att simulera vad som händer om de kommande månaderna kommer att visa på en ökning lika stor som ökningen i snitt för månaderna mars-juni.

Gör vi det får vi denna bild.

Då skulle alltså ökningen bli kring 2,4 miljoner för året. Den här simuleringen kommer jag framöver att uppdatera, förstås.

Den här ökningen är starkt koncentrerad till Stockholm. Givet vad vi redan vet finns det ingen anledning att vara förvånad.

Det syns rätt tydligt att den procentuella ökningen för perioden jan-maj är nära 3 ggr större i Stockholm än i Riket.

Lika spännande är kanske att det, trots pandemin, finns län som rätt kraftigt minskat sina dagar. Obs att här pratar vi utfall, dvs konstaterade fakta.

Om/när smittspridningen når andra län blir det spännande att följa om dessa visar på en utveckling liknande den vi ser i Stockholm.

För att förstå vad som händer (och sannolikt kommer att hända) är det alltså viktigt att också bevaka den regionala nivån.

Dagarna i korta (<2 år) sjukfall har totalt ökat med 674 tusen. Stockholm ensamt har ökat med nära 441 tusen. Det är 2/3 av hela ökningen i Riket.

Nu ökar även dagarna i korta sjukfall

Länge har det varit så att minskningen på totalen har berott på att dagarna i korta sjukfall har minskat mer än dagarna i långa sjukfall har ökat. Pandemin har medfört att nu är det inte längre så.

I diagrammet syns tydligt att ökningen i kortare sjukfall är riktigt påtaglig. Nu har vi utfall tom maj månad. Detta blir spännande att följa.

Algoritmens beräkning av det troliga utfallet för helåret ser ut såhär:

Dagarna väntas öka med 1 miljon dagar och hälften av detta kommer från de kortare fallen, som vi alltså kan tydligt se ökar.

Osäkerheten i den där ‘förutsägelsen’ är förstås stor. Pandemin är på inget sätt över. Det kan därför finnas anledning att simulera vad som händer om de kommande månaderna kommer att visa på en ökning lika stor som ökningen i snitt för månaderna mars-maj.

Gör vi det får vi denna bild.

Då skulle alltså ökningen bli 2 miljoner för året, dvs dubbelt så mycket som utfallen tom maj pekar mot. Den här simuleringen kommer jag framöver att uppdatera, förstås.

Den här ökningen är starkt koncentrerad till Stockholm. Givet vad vi redan vet finns det ingen anledning att vara förvånad.

Det syns rätt tydligt att den procentuella ökningen för perioden jan-maj är 3 ggr större i Stockholm än i Riket.

Lika spännande är kanske att det, trots pandemin, finns län som rätt kraftigt minskat sina dagar. Obs att här pratar vi utfall, dvs konstaterade fakta.

Om/när smittspridningen når andra län blir det spännande att följa om dessa visar på en utveckling liknande den vi ser i Stockholm.

För att förstå vad som händer (och sannolikt kommer att hända) är det alltså viktigt att också bevaka den regionala nivån.

Dagarna i korta (<2 år) sjukfall har totalt ökat med 297 tusen. Stockholm ensamt har ökat med nära 238 tusen. Så det är klart att på andra håll finns det minskningar.

Utfallet tom april – vad säger det om utfallet för helåret 2020?

Givet pandemin är förutsägelser om utfallet för år 2020 extremt osäkra. Datoras algoritm säger, med utfall tom april, att 2020 kommer att sluta ungefär som 2019. Men eftersom vi vet att antalet utbetalda dagar kommer att fortsätta att öka är det rimligt att göra en simulering.

Om månadsutfallen för maj-september skulle bli lika mycket högre som april 2020 blev jmf med april 2019 skulle det bli som bilden visar. De blå staplarna (12-månadersutfallen) ökar successivt och när vi kommit till september säger algoritmen att ökningen för helåret skulle bli knappt 5%. Om ökningstakten för månadsvärdena oktober-december avtar lär dessa +5% vara en rimlig bedömning av var 2020 kommer att landa.

Med hjälp av algoritmen kan man titta på var de olika länen troligen landar. För Stockholms del skulle det troligen handla om +7%, för Västra Götaland +6,6% och för Skåne knappt +4%.

Det finns också exempel som förefaller kunna visa en minskning. Dessa län är Blekinge, Kronoberg, Värmland och Västmanland.

Men förutsägelser man gör i denna situation är mycket osäkra. Datora får återkomma efterhand som nya utfall redovisas.

Återkomma får också Försäkringskassan. I sin senaste prognos (daterad 2020-05-04) redovisade man en trolig minskning av sjukskrivningsdagarna på nivån 4%. Fast då hade man inte tillgång till april-utfallet. Så nästa prognos (i juli?) lär göra en radikalt annorlunda bedömning.

Hur stor andel av sjukfallen som är längre än 1 år är fortfarande kvar efter ytterligare ett år?

Svaret: mer än 60 %. Och det gör att vi måste räkna med att fortsatt ha kring 43 000 sjukfall som pågått längre än 2 år.

Ibland hör man debattinlägg som låter som att numera är det omöjligt att bli sjukskriven i Sverige. Då kan det vara bra att erinra sig att det är såhär det är:

Antal pågående sjukfall (hos försäkringskassan)
170 000

därav längre än 1 år
67 000

därav längre än 2 år
43 600

Kvinnors andel av sjukskrivningsdagarna

Ganska oberoende av volymen sjukskrivningsdagar så betalas kring två tredjedelar till kvinnor. Ett annat sätt att uttrycka det kanske kan få någon att sätt sig upp i stolen.

Kvinnors sjukskrivningsdagar är nära nog dubbelt så många som männens.

Här syns också ett annat faktum. Det är kvinnors sjukskrivningsdagar som minskar. Kurvan för männen är på senare tid närmast ett horisontellt streck.

Ännu inga corona-effekter synliga

Med utfall per mars är det så att utvecklingen traskar på med en minskning som för året skulle kunna uppgå till 1,5 miljoner sjukskrivningsdagar netto.

Dagar i riktigt långa sjukfall ökar en aning. Men minskningen i kortare fall överväger den ökningen lätt. 4 gånger 450 tusen är 1,8 miljoner och som sagt, trolig minskning skulle ligga på 1,5 miljoner. Det skulle innebära en lugn nedförsbacke resten av året.

Men om detta vet vi nästintill ingenting. Virusproblematiken lär snart bli synlig. Såväl sjukdomsläget i sig självt som de åtgärder regeringen vidtagit kommer att få påtagliga effekter. Och de kommer att börja bli synliga i april-utfallet.

Därför är det tämligen säkert så att den lugna utveckling vi sett tom mars kommer att förbytas i dramatik. Det blir en utmaning för alla prognosmakare, så mycket är säkert.

Bara en påminnelse om hur annorlunda det kan se ut då man tittar på ett län.

Sjukpenningtalet februari 2020

Regeringen har inte längre något uttalat mål för var sjukpenningtalet ska ligga. Nu (i slutet av mars) införs förändringar när det gäller sjukskrivningarna som ingen ännu har kläm på vad de kommer att betyda. Det får vi alltså återkomma till.

Statistiken per februari har inte förändrats av corona-viruset och åtgärder i samband med det. Här kommer ytterligare ett exempel på hur stora de regionala variationerna är.

Jag börjar känna mig som en ropandes röst i öknen. Hur kan det vara möjligt att varken Försäkringskassan, SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) eller Mitt-universitetet funnit anledning att fundera på hur det kommer sig att två län kan visa så totalt olika utveckling?