Pågående sjukfall tillbaka på 2017 års nivå

Uppgiften om de pågående sjukfallen lämnas med eftersläpning. Nyss släppte försäkringskassan värdena för oktober 2018. Normalt är en ökning under hösten. Men nu har värdet för 2018 hunnit upp värdet för 2017.

För de riktigt långa (>2 år) sjukfallen är det fortfarande ökningar jämfört med föregående år. Men i absoluta tal har ökningen (nästan) upphört.

Detta är riksbilden. Tittar vi på utvecklingen per län är bilden, som oftast, tydligt splittrad.

Här finns åtminstone två hoppingivande signaler. Sedan förra månaden har vi ytterligare ett län som visar minskande värden. Och den här gången har inget län ökat sitt värde med mer än 20%.

Det är svårt att motstå frestelsen att åter påpeka hur olika grannlänen Västernorrland och Gävleborg utvecklas. Så därför påpekar jag det.

Sjukpenningtalet planar ut

För riket gäller nu en slags platå. Och som jag redan påpekat så finns därbakom bruttoförändringar som varierar påtagligt mellan länen. Det är det som illustreras i diagrammet ovan.

I regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan finns inte något mål för sjukpenningtalet angivet. Det beror på att det var övergångsregeringen som skrev regleringsbrevet.

Men nu har vi en riktig regering och därmed kan regleringsbrevet förändras. Det skulle inte förvåna mig om de 9,0 dyker upp igen.

Då kommer också de länsvisa uppdragen att aktualiseras och därför är bilden nedan med någorlunda visshet fortsatt intressant.

Fyra län har klarat sina uppdrag. Rätt många har rätt mycket kvar.

De fortsatta förändringarna av sjukpenningtalet, sjukskrivningsdagarna och de pågående sjukfallen för riket och för länen finner du fortsatt i den här bloggen.

Var fjärde sjukskrivningsdag hör till ett sjukfall som pågått mer än 2 år

Nu är de långa sjukfallens andel av dagarna uppe i 25% och det syns inga tecken till vare sig utplaning eller minskning.

Fortsatta minskningar av utbetalda dagar och därmed sjukpenningtalet kan man verkligen inte ta för givna.

Få se om den alldeles nya regeringen kommer att hålla fast vid 9,0 per december 2020.

En konkurrensfördel för algoritmen

Traditionell prognosarbete är alltför krävande för att öppna för att göra prognoser för olika varianter av nedbrytningar, t ex kön, regioner och fallängder.

Algoritmen lånar sig enkelt till sådant. Frågan är om resultaten är tillräckligt bra för att de ska vara meningsfulla att ta till sig.

I den fil du kan ladda ner här kan du se hur väl algoritmen under året kunde förutsäga det slutliga årsutfallet. En horisontell linje signalerar god precision. Och som du ser är linjen för de olika länen ofta just horisontell.

Datoras algoritm är väl värd att ta till sig.

Minskningarna var större än ökningarna

Låt oss titta på bruttoförändringarna ur ett regionalt perspektiv. Det finns län som ökar och län som minskar, nämligen.

Den största minskningen i absoluta tal hittar vi i Västra Götalands län. Inte så överraskande – VG är ett riktigt stort län. Det behövs inte så många procent för att det ska bli många dagar.

Men därnäst kommer Västernorrland med nästan lika stor minskning – i absoluta tal, märk väl. Och det är ett litet län. Så många dagar betyder en STOR procentuell minskning.

Jag skulle inte tro att norrlandslänen kan fortsätta med sina snabba minskningar. De hade sjukskrivningstal som starkt avvek från resten av riket. Nu har de rättat in sig i ledet, dvs kraftigt minskat sjukskrivningarna. Men nu är det gjort. Minskningarna lär inte kunna fortsätta. Och då kommer inte riket att kunna visa minskning om inte många andra län byter fot.

Som sagt, bakom nettoförändringar döljer sig intressanta bruttoförändringar.

Minskningen var större än ökningen

På totalen minskade sjukskrivningsdagarna under 2018 med 2,7%. Det är nettoförändringen. Men för att bättre förstå vad som hänt är det klokt att titta på bruttoförändringarna.

Det är stor skillnad på utvecklingen av dagar utbetalda i långa sjukfall och dagar utbetalda i kortare sjukfall.

I sjukfall kortare än 2 år har antalet dagar minskat med 4,0 miljoner. I sjukfall längre än 2 år har antalet dagar ökat med 2,5 miljoner dagar. Det är vad som ligger bakom nettominskningen på 2,5 miljoner dagar.

Minskningen i de kortare fallen tenderat att plana ut medan ökningen i de längre fallen är uthållig.

För just december visar dagarna i sjukfall kortare än 2 år en överraskande dipp. Det är troligen någon slags tillfällighet. Vi som lever får se. Utan den skulle nettominskningen ha blivit ännu mindre.

Grundtipset är att minskningen av dagarna framöver kommer att bli måttlig – om det alls kommer att bli någon minskning.

Algoritmen gör sin första beräkning av utfallet för året 2019 då vi fått siffrorna för januari. Spänningen stiger!

Utfallet av utbetalda sjukskrivningsdagar för 2018 är klart

På totalen blev det en liten (-2,7%) minskning av dagarna. Detta hade också algoritmen länge förutsett.

Den röda linjen är närmast horisontell, dvs felen i framskrivningen är mycket små. Det framgår också av diagrammet nedan, särskilt då man kollar skalan på den vertikala axeln.

Detta att algoritmen längs resan både över- och underskattar det slutliga utfallet tycker jag att man ska se som en komplimang.
Att det inte finns någon stapel för månad 12 beror på att då görs ingen framskrivning. Då har vi ju utfallet.

För de långa sjukfallen (> 2 år) har algoritmen fungerat sämre.

Givet de senaste årens utveckling har algoritmen räknat med en mycket stor ökning även 2018. Ökningen blev stor, nära +21%, men algoritmen hade tänkt sig mer, i början av året tom mycket mer.

Algoritmen har varje månad överskattat det slutliga utfallet. Och som jag redan sagt: det är mindre bra. Så för dagar utbetalda i långa sjukfall under 2018 har algoritmen fungerat sådär.

Vad är då att säga om de kortare sjukfallen? Jo, där har algoritmens träffsäkerhet varit väsentligt bättre.

Den röda linjen är här åter närmast horisontell. Utfallet, en minskning med 8,7% under året, fångade algoritmen snart. Därför är det låga värden i diagrammet som visar avvikelsen mellan det slutliga utfallet och framskrivningen som gjorts varje månad.

Staplarna kan se litet långa ut, men kolla vertikalskalan! Felet (avvikelsen) är aldrig större än 1,4%. Det är fantastiskt, kort sagt. Själv hade jag ändå önskat mig fler staplar som gick uppåt.

Troliga förändringar under 2018

Baserat på utfallet till och med september är förutsägelser om länsvisa troliga förändringar tämligen säkra. OBS att försäkringskassan inte alls gör sådana beräkningar. De som är intresserade av länsvisa förändringar är hänvisade till den här bloggen.

För dagar utbetalda i sjukfall <2 år ser det ut såhär:

Troligt_länen_korta_1809

Alla län minskar, men påtagligt olika mycket. Att det kan bli så uttrycker med stor säkerhet att lagar/regler inte tillämpats lika i hela landet. Annars hade minskningarna i norrlandslänen knappast varit möjliga. Men det är förstås klokt att inte nu bråka om det utan snarare glädje sig åt att de ställer in sig i ledet.

För dagar utbetalda i sjukfall >2 år ser det ut såhär:

Troligt_länen_långa_1809

För de långa sjukfall gäller fortsatt stora ökningar. Minskningar finner man enbart i Västernorrland och Jämtland, två län som kraftigt minskar också dagarna i de kortare sjukfallen. Dessa två län har (numera) därför sjukpenningtal kring Rikets.

För sjukskrivningsdagarna oberoende av sjukfallets fallängd ser det ut såhär:

Troligt_länen_tot_1809

Rikets minskning lär bli 3%. Det blir spännande att jämföra Datoras beräkning med försäkringskassans prognos, som troligen publiceras den 8 november.

Litet överraskande är det nog att utvecklingen är så olika. Hur kan Västernorrland minska med 20 procent samtidigt som grannlänet Gästrikland ökar? Speglar det regionala variationer i hur lagar och regler tillämpas? Försäkringskassan borde veta, men säger inget om detta.

Varför varierar sjp-talet så mycket?

De län som ligger till vänster om rikets röda stapel har, i förhållande till sin andel av befolkningen, en ovanligt låg andel av sjukskrivningsdagarna. Östergötland, längst till vänster, har en andel av dagarna som är 19,1% lägre än förväntat om man ser till deras andel av befolkningen.

Västra Götaland, näst längst till höger, har en andel av dagarna som är 16,7% högre än förväntat, givet befolkningens storlek.

De tre län som markerats med pilar, Stockholm, Skåne och Västra Götaland, har tillsammans cirka 50% av befolkningen. Hur det går med sjukskrivningsdagarna där är alltså mycket betydelsefullt för hur det ska gå med riksvärdet. Västra Götalands läge sådär långt till höger inger oro.

Och varför varierar sjp-talet så mycket mellan län? Den pinsamma sanningen är: Ingen vet, med säkerhet. Men man vet i alla fall säkert att det inte speglar skillnader i det allmänna (o)hälsoläget. Emellanåt har det beskrivits i termer av ‘kulturskillnader’.

En gång höll en hög chef en allvarlig betraktelse på temat Dessa skillnader tyder på rättstillämpningen inte är lika över landet. Efteråt hördes en av åhörarna mumla Ja ja, men vad ska folk leva av?

Kanske är det under den gatlyktan vi ska leta efter nyckeln?