Länge har det varit så att minskningen på totalen har berott på att dagarna i korta sjukfall har minskat mer än dagarna i långa sjukfall har ökat. Pandemin har medfört att nu är det inte längre så.

I diagrammet syns tydligt att ökningen i kortare sjukfall är riktigt påtaglig. Nu har vi utfall tom juli månad. Detta blir spännande att följa.
Algoritmens beräkning av det troliga utfallet för helåret ser ut såhär:

Dagarna väntas nu öka med 1,1 miljon dagar och kring två tredjedelar av detta kommer från de kortare fallen, som vi alltså kan tydligt se ökar.
Osäkerheten i den där ‘förutsägelsen’ är förstås stor. Pandemin är på inget sätt över. Det finns därför all anledning att fortsatt följa vad som händer. Den senaste utvecklingen ledde ju till en nedräkning av det troliga årsutfallet
Ökningarna är starkt koncentrerade till Stockholm. Givet vad vi redan vet finns det ingen anledning att vara förvånad.

Det syns rätt tydligt att den procentuella ökningen för perioden jan-maj är mer än 3 ggr större i Stockholm än i Riket.
Lika spännande är kanske att det, trots pandemin, finns län som rätt kraftigt minskat sina dagar. Obs att här pratar vi utfall, dvs konstaterade fakta.
Om/när smittspridningen når andra län blir det spännande att följa om dessa visar på en utveckling liknande den vi ser i Stockholm.

För att förstå vad som händer (och sannolikt kommer att hända) är det alltså viktigt att också bevaka den regionala nivån.
Dagarna i korta (<2 år) sjukfall har totalt ökat med 500 tusen. Stockholm ensamt har ökat med nära 460 tusen. Det är nästan hela ökningen i Riket. Att Stockholms andel starkt ökat beror på att i just det länet ser man ingen minskning av ökningen.