De där orimligt långa sjukfallen (>2 år) har tenderat att öka, men sedan 2018 har nivån stabiliserats. Också under 2019 har antalet legat strax under 45 000.

Men inom denna icke-förändring döljer sig, som ofta, stora regionala skillnader.

Norrlandslänen är ‘överrepresenterade’ bland de län som har stora minskningar. Missa inte att dessa minskningar är så stora att det är närmast överraskande att det inte utbrutit folklig resning i länen längst till vänster. Har man rensat bland sjukfall som under lång tid hanterats fel? Eller har man i (t ex) Jämtland hittat en egen metod för samordnad rehabilitering som kan förklara de stora minskningarna i pågående långa (riktigt långa) sjukfall?