Sjp-tal per juni med fokus på länsskillnader

Sjp-talet i Södermanland är nära 20% högre än Riket.
Värdet i Norrbotten är nära 20 % lägre än Riket.
Hur rimligt är det?

Ett annat exempel på hur olika det kan se ut. I mars 2017 hade Södermanland och Jämtland ungefär samma sjp-tal. Nu är skillnaden riktigt stor. Och vad värre är – den är helt oförklarad.

I Rikets kurva ser man en ansats till platå, men ännu minskar sjp-talet.

Snart lämnar FK en ny prognos. Läs om den här i min blogg.

Sjukskrivningsdagar per juni

Den platå vi sett en tid verkar hålla i sig.

Den minskning vi sett hittills i år, 356 491 dagar, är resultatet av att dagarna utbetalda i korta sjukfall minskar mer än vad dagarna i riktigt långa sjukfall ökar.

Skillnaderna mellan länen är som tidigare stora.

Minskningen sammanlagt i Jämtland och Västernorrland motsvarar nästan ökningen sammanlagt i Östergötland och Stockholm. Det ger en bild av hur olika utvecklingen är i olika län.

Och det tycker jag borde få mer uppmärksamhet.

Hur stor andel av sjukfallen blir riktigt långa?

I slutet av mars fanns det 43 739 sjukfall som pågått längre än 2 år.

Backar vi till mars 2018 så fanns det 69 766 sjukfall som då var längre än 1 år. Och av dessa var alltså 43 739 fortfarande pågående ett år senare.

Det innebär att sannolikheten för ett 1-årsfall att bli ett 2-årsfall var 62,7%.

Använder vi det för att beräkna ett troligt värde för 2-årsfall i slutet av april i år så landar vi på 43 360, dvs en lätt minskning jämfört med värdet i mars. Det rätta värdet får vi om sådär 2 veckor.

Den där sannolikheten att bli ett 2-årsfall om man är ett 1-årsfall (eller bättre: att befinna sig i ett sjukfall som pågått minst 1 år och fortfarande vara kvar ett år senare) är alltså för Riket 62,7%. Det varierar mellan länen. Det högsta värdet hittar vi i Kalmar (68,2%) och det lägsta i Jämtland (49,2%). Och till den stora skillnaden finns det, tråkigt nog, ingen bra förklaring.

Som jag redan påpekat är nära 40% av alla sjukfall längre än 1 år – ett skrämmande faktum.

Pågående sjukfall per mars

Sjukfallen fortsätter att minska, inte mycket men dock.

Andelen sjukfall som är längre än 1 år ligger som tidigare strax under 40%.

Kvinnornas andel är 66%, vilket innebär att de är bra nära dubbelt så många som männen.

Jag väntar fortfarande på att de fackförbund som organiserar personal i de ‘branscher’ som är drabbade ska starta en offensiv för att försvara sina medlemmars rätt att INTE bli/vara sjukskrivna.

Västra Götaland räddar Riket

Vi har tre stora län. De utgör tillsammans ungefär 50% av Riket. I Skåne och Stockholm där ökar sjukskrivningsdagarna. I Västra Götaland minskar de. Utan den minskningen skulle Riket inte kunna visa minus.

Norrlandslänen har dragit en stor del av lasset, men de har nu mycket mindre minskningar än tidigare. Det finns ingen anledning att vara förvånad över det.

Hittills har minskningarna i de kortare sjukfallen kunnat väga upp ökningarna i de långa sjukfallen. Men i t ex Stockholm och Skåne är det inte så längre. Där ökar dagarna både i de korta och de långa sjukfallen. Och då blir det förstås en ökning på totalen.

Så den som hoppas på att Riket också under 2019 ska minska sjukskrivningsdagarna får hålla tummarna för att Västra Götaland klarar att fortsätta att minska.

Pågående sjukfall i februari

Den senaste uppgiften försäkringskassan publicerat är februari. Och det är tydligt i diagrammet att värdet nu är nästan exakt detsamma som förra året.

I februari 2018 kunde vi räkna hem en minskning med 9 800 jämfört med februari 2017. Nu är motsvarande minskning bara drygt 600. Så temat ‘utplaning’ gäller (förstås) både de pågående sjukfallen och de utbetalda sjukskrivningsdagarna.

Andelen sjukfall som är längre än 1 år rör sig kring 37-38%. Det är i februari litet lägre än för ett år sedan men prick detsamma som i februari 2017.

Pågående sjukfall i januari

Den senaste uppgiften försäkringskassan publicerat är januari. Och det är tydligt i diagrammet att värdet nu är nästan exakt detsamma som förra året (och som det var 2015).

Men i januari 2018 kunde vi räkna hem en minskning med nära 12 000 jämfört med januari 2017. Nu är motsvarande minskning bara drygt 1 300. Så temat ‘utplaning’ gäller (förstås) både de pågående sjukfallen och de utbetalda sjukskrivningsdagarna.

Troligast: små förändringar under 2019

Som tidigare: de kortare sjukfallens nettodagar minskar och de längre sjukfallens nettodagar ökar. Och minskningen är bra nära lika stor som ökningen. Så på totalen lär det bli nära plusminusnoll.

Ökningen för de långa sjukfallens nettodagar lär plana ut eftersom antalet riktigt långa sjukfall (>2 år) minskar.

Och hur trolig är då minskningen av nettodagarna i de kortare sjukfallen?

Givet de två månadsutfall vi hittills har så finner inte algoritmen anledningen att ändra sin uppfattning. Årsutfallet lär hamna kring -1,5 miljoner nettodagar. Så då spörs det hur mycket nettodagarna i de långa sjukfallen kommer att öka.

Fortsättning följer.

56 miljoner dagar per år

I kort sammanfattning är det vad som står i försäkringskassan nyligen publicerade prognos. Fast man får leta upp det i bilaga 2.

Det stämmer rätt väl med vad Datoras algoritm förutsäger för 2019. Men försäkringskassan har ett längre tidsperspektiv. Man räknar med nivån 56 miljoner nettodagar sjukskrivning hela vägen till och med år 2022. Och det var också den nivå vi landade på år 2018. Nu räknar man med att vi kommer att befinna oss på en platå. Minskningarnas tid bedöms vara förbi.

Sjukpenningtalet, som regeringen tidigare målsatte till 9,0 per dec 2020, det måttet minskar 0,1 per år. Men det beror alltså på att nämnaren ökar. Och i nämnaren hittar vi antalet personer som finns i ett sådant läge att de skulle kunna bli sjukskrivna. Här finns t ex inte de som är för unga, de som är för gamla och de som är ‘förtidspensionerade’.

Men till 9,0 kommer vi inte till 2020. Ännu 2022 räknar försäkringskassan med att sjukpenningtalet är 9,4.

Det blir spännande att se om den nya regeringen ånyo sätter ett mål i termer av sjukpenningtalet. Och i så fall vilken nivå man väljer.