Stockholm och Skåne i fokus

Den minskning vi sett under senare tid har berott på att antalet dagar i kortare minskat mer än vad dagar i längre fall ökat. Och jag har tjatat om att den utvecklingen är skör. Minskningen kan lätt bli en ökning. Och det är precis vad vi nu ser i Stockholm och i Skåne.

Både för de kortare och för de längre fallen ser vi ökningar. För Skåne ser det ut såhär:

Utfallet i dessa båda län betyder mycket för hur rikssiffrorna blir. Det är klokt att inte räkna med någon fortsatt påtaglig minskning. Det gör inte försäkringskassan i sin prognos och det gör inte Datoras algoritm. Vad regeringen förväntar sig är litet oklart. Det blir spännande att se vad det kommer att stå i det nya regleringsbrevet.

Sjukskrivningsdagar tom april

Idag fick jag nya data från Försäkringskassan. Det senaste utfallet rubbar inte vad algoritmen ser som det troliga årsutfallet. Den röda linjen är fortsatt horisontell.

Som tidigare finns det spännande regionala skillnader. Här är det utlovade diagrammet med hur jan-april i år förhåller sig till samma period förra året. Och nu i absoluta tal. Längs till höger hittar vi Skåne och Stockholm och längst till vänster Skåne. Tillsammans utgör dessa tre län 50% av Riket. Om nu Skåne och Stockholm ökar sådär mycket så måste några andra minska. Och Västra Götaland minskar ungefär lika mycket som Skåne ökar. Men så har vi ju ökningen i Stockholm.

Det är många norrlandslän bland de som minskar. Trots att dessa län är ganska små visar de på rätt stora minskningar i absoluta tal. Tro hur länge de ska orka kompensera för ökningen i Stockholm…

Baserat på mars-utfall

Det nya utfallet har inte inneburit någon revolution, så den framskrivning som kan göras nu känns rätt säker.

Den där minskningen bygger på att ökningen av sjukskrivningsdagarna i de riktigt långa fallen (>2 år) inte ska bli större än minskningen i de inte riktigt så långa fallen. Men situationen är skör.

Spridningen mellan länen är, som tidigare, stor. Här ser man det i procent. Framöver ska jag visa det i absoluta tal. För det är så att utan de stora minskningarna i Norrland skulle Riket hamna på plus (+).

Troligast: små förändringar under 2019

Som tidigare: de kortare sjukfallens nettodagar minskar och de längre sjukfallens nettodagar ökar. Och minskningen är bra nära lika stor som ökningen. Så på totalen lär det bli nära plusminusnoll.

Ökningen för de långa sjukfallens nettodagar lär plana ut eftersom antalet riktigt långa sjukfall (>2 år) minskar.

Och hur trolig är då minskningen av nettodagarna i de kortare sjukfallen?

Givet de två månadsutfall vi hittills har så finner inte algoritmen anledningen att ändra sin uppfattning. Årsutfallet lär hamna kring -1,5 miljoner nettodagar. Så då spörs det hur mycket nettodagarna i de långa sjukfallen kommer att öka.

Fortsättning följer.

56 miljoner dagar per år

I kort sammanfattning är det vad som står i försäkringskassan nyligen publicerade prognos. Fast man får leta upp det i bilaga 2.

Det stämmer rätt väl med vad Datoras algoritm förutsäger för 2019. Men försäkringskassan har ett längre tidsperspektiv. Man räknar med nivån 56 miljoner nettodagar sjukskrivning hela vägen till och med år 2022. Och det var också den nivå vi landade på år 2018. Nu räknar man med att vi kommer att befinna oss på en platå. Minskningarnas tid bedöms vara förbi.

Sjukpenningtalet, som regeringen tidigare målsatte till 9,0 per dec 2020, det måttet minskar 0,1 per år. Men det beror alltså på att nämnaren ökar. Och i nämnaren hittar vi antalet personer som finns i ett sådant läge att de skulle kunna bli sjukskrivna. Här finns t ex inte de som är för unga, de som är för gamla och de som är ‘förtidspensionerade’.

Men till 9,0 kommer vi inte till 2020. Ännu 2022 räknar försäkringskassan med att sjukpenningtalet är 9,4.

Det blir spännande att se om den nya regeringen ånyo sätter ett mål i termer av sjukpenningtalet. Och i så fall vilken nivå man väljer.

Trolig utveckling fördelad på län och sjukfallslängder

En av algoritmens stora fördelar är att den lånar sig till fördelning på olika varianter av ‘snitt’ i det totala materialet. I det här diagrammet redovisas fördelning på såväl län som i vilka sjukfallslängder som dagarna utbetalas.

Ta t ex Kronobergs län. Där är den troliga minskningen kring 10% då vi pratar om sjukfall som är kortare än 2 år. För sjukfall längre än 2 år är det istället en påtaglig ökning, strax över 20%. På totalen blir det ändå en minskning kring 6% eftersom de kortare sjukfallen (tack och lov) är klart färre än de långa.

Eftersom beräkningarna baseras på endast en månads utfall under 2019 finns det förstås en rätt stor osäkerhet. Men eftersom allt bygger på en algoritm är det en ‘fingerknäppning’ att redovisa nya beräkningar efterhand som vi får flera utfall från fler månader. Och sådan redovisning finner du här varje månad kring mitten av månaden.

Inte mycket till minskning

Nu har utfallet för januari kommit.

Minskningen i de kortare (nåja < 2 år) är puttelitet större än ökningen i de förskräckligt långa (>2 år) sjukfallen. Så visst, på totalen är det en minskning. Men den är så liten att algoritmens beräkning av det troliga årsutfallet slutar med en mycket liten förändring.

Nu är visserligen osäkerheten i den beräkningen stor eftersom vi bara har ett enda månadsutfall. Fast förra året var beräkningen efter att januarifallet blev känt bara en (1) procent. Så ibland stämmer det väl.

Nåja, här på bloggen kommer den fortsatta utvecklingen att följas tätt. Så titta in igen och du är säker på att veta det senaste.

Utfallet av utbetalda sjukskrivningsdagar för 2018 är klart

På totalen blev det en liten (-2,7%) minskning av dagarna. Detta hade också algoritmen länge förutsett.

Den röda linjen är närmast horisontell, dvs felen i framskrivningen är mycket små. Det framgår också av diagrammet nedan, särskilt då man kollar skalan på den vertikala axeln.

Detta att algoritmen längs resan både över- och underskattar det slutliga utfallet tycker jag att man ska se som en komplimang.
Att det inte finns någon stapel för månad 12 beror på att då görs ingen framskrivning. Då har vi ju utfallet.

För de långa sjukfallen (> 2 år) har algoritmen fungerat sämre.

Givet de senaste årens utveckling har algoritmen räknat med en mycket stor ökning även 2018. Ökningen blev stor, nära +21%, men algoritmen hade tänkt sig mer, i början av året tom mycket mer.

Algoritmen har varje månad överskattat det slutliga utfallet. Och som jag redan sagt: det är mindre bra. Så för dagar utbetalda i långa sjukfall under 2018 har algoritmen fungerat sådär.

Vad är då att säga om de kortare sjukfallen? Jo, där har algoritmens träffsäkerhet varit väsentligt bättre.

Den röda linjen är här åter närmast horisontell. Utfallet, en minskning med 8,7% under året, fångade algoritmen snart. Därför är det låga värden i diagrammet som visar avvikelsen mellan det slutliga utfallet och framskrivningen som gjorts varje månad.

Staplarna kan se litet långa ut, men kolla vertikalskalan! Felet (avvikelsen) är aldrig större än 1,4%. Det är fantastiskt, kort sagt. Själv hade jag ändå önskat mig fler staplar som gick uppåt.

Vad ska man tro om de långa sjukfallen?

Ökningen har inte alldeles upphört, men antalet håller sig under 45 000. Detta är rikssanningen. Men spridningen mellan länen är så stor att det är svårt att sia om vad som kommer att hända.

De län som faktiskt minskat sina långa sjukfall har förstås bidragit till att totalen tycks ha slutat öka. Men det finns väl en gräns för hur mycket de fortsatt kommer att kunna minska. Och med så många ‘ökare’ som man ser i diagrammet ovan blir det inte alldeles enkelt att tro att vi ska kunna hålla oss under 45 000 pågående sjukfall som är längre än 2 år.

Jag kan förstås inte avstå från att åter påpeka att det knappast kan finnas någon rim och reson i att Västernorrland minskat sina långa fall med nära 15% medan grannlänet Gävleborg har en ökning med mer än 20%. Det kan omöjligt vara samma tillämpning av regelverket som pågår i dessa båda län. För det finns inga objektiva fakta som gör det rimligt att det skulle vara så stora skillnader. Någon slags variant av ‘lokal kultur’ i tillämpningen av regelverket är det. Kunde inte Försäkringskassan gräva i detta?

Små förändringar framöver, enligt Försäkringskassan

Bloggen har varit inaktiv under senhösten och det speglar att jag under några månader faktiskt varit anställd på huvudkontoret. Inte för att jobba med prognoser utan med ett administrativt system för projektuppföljning. Men ändå, det kändes rätt att dela på rollerna.

Den senaste prognosen släpptes alltså litet försenad i slutet av november. Såhär tror man att sjukskrivningsdagarna (netto) ska utveckla sig.

2018: 57 132 000 sjukskrivningsdagar betalda av försäkringskassan
2019: 57 275 000
2020: 57 376 000

Och för sjukpenningtalet ger man följande prognos:
2018: 9,8
2019: 9,7
2020: 9,6 – dvs (den dåvarande) regeringens mål kommer inte att uppnås.

Vän av ordning noterar säkert att dagarna ökar medan sjukpenningtalet minskar. Förklaringen är att sjukpenningtalet beräknas som kvoten mellan alla utbetalda dagar och alla som skulle kunna vara sjukskrivna. Och med en ökande befolkning i nämnaren kan kvoten minska även om täljaren ökar litet grann.

Detta handlar alltså om alla sjukfall. Tittar man närmare på vad som händer med inflöde och varaktigheter i olika fallängder blir bilden mer komplext och därmed mer intressant. Om de långa sjukfallen skriver man till exempel:
”Sjukfall i fallängder längre än 2 år förväntas att öka under innevarande år för att sedan börja minska. Minskningen i de långa sjukfallen beror på att inflödet tidigare minskade, samt att fler sjukfall avslutats under det första sjukskrivningsåret, vilket begränsar antalet sjukfall som potentiellt kan bli långa.”

Kring detta ska jag ge mer siffror i kommande inlägg.