Uppdatering med oktober-utfall

Länge har det varit så att minskningen på totalen har berott på att dagarna i korta sjukfall har minskat mer än dagarna i långa sjukfall har ökat. Pandemin har medfört att nu är det inte längre så. Visserligen finns det en marginell minskning av dagarna i de kortare sjukfallen, men den räcker inte alls till att väga upp ökningen av dagar i de långa fallen.

Algoritmens beräkning av det troliga utfallet för helåret ser ut såhär:

Dagarna väntas nu öka med enbart 170 000 dagar. På totalen är det en mycket liten ökning, knappt värd att nämnas.

Osäkerheten i den där ‘förutsägelsen’ är inte längre så stor. Pandemin är visserligen på inget sätt över och det finns därför all anledning att fortsatt följa vad som händer. Men några stora ändringar av det årsutfallet ska man inte vänta sig.

Ökningarna är starkt koncentrerade till Stockholm. Givet vad vi redan vet finns det ingen anledning att vara förvånad.

Det syns tydligt att den procentuella ökningen för perioden jan-september är mycket större i Stockholm än i Riket.

Litet spännande är kanske att det, trots pandemin, finns län som rätt kraftigt minskat sina dagar. Obs att här pratar vi utfall, dvs konstaterade fakta.

I Stockholm har pandemin verkligen brutit utvecklingen av dagar i de kortare sjukfallen.

För att förstå vad som händer (och sannolikt kommer att hända) är det alltså viktigt att också bevaka den regionala nivån.

Dagarna i korta (<2 år) sjukfall har totalt minskat med knappt tjugo tusen. Stockholm ensamt har ökat med 378 tusen. Det är därför så att det finns många län som minskar sina sjukskrivningsdagar i korta sjukfall. Noga räknat är det alla län utom Sthlm, Västra Götaland, Östergötland, Norrbotten och Jämtland.

Fast dra inga förhastade slutsatser om Jämtland. Förr i tiden hade Jämtland höga sjukskrivningstal. Men det var förr i tiden. Nu ser det ut såhär:

Uppdatering med september-utfall

I diagrammet syns tydligt att ökningen i kortare sjukfall är riktigt påtaglig. Nu har vi utfall tom september månad. Detta blir spännande att följa.

Algoritmens beräkning av det troliga utfallet för helåret ser ut såhär:

Dagarna väntas nu öka med runt 400 000 dagar. På totalen är det en mycket liten ökning, mindre än 1%.

Ökningarna är starkt koncentrerade till Stockholm. Givet vad vi redan vet finns det ingen anledning att vara förvånad.

Det syns rätt tydligt att den procentuella ökningen för perioden jan-september är kring 6 ggr större i Stockholm än i Riket.

Lika spännande är kanske att det, trots pandemin, finns län som rätt kraftigt minskat sina dagar. Obs att här pratar vi utfall, dvs konstaterade fakta.

Om/när smittspridningen når andra län blir det spännande att följa om dessa visar på en utveckling liknande den vi ser i Stockholm.

För att förstå vad som händer (och sannolikt kommer att hända) är det alltså viktigt att också bevaka den regionala nivån.

Dagarna i korta (<2 år) sjukfall har totalt ökat med 173 tusen. Stockholm ensamt har ökat med 417 tusen. Det är mer än hela ökningen i Riket. Och det är möjligt därför att dett finns län som minskar sina sjukskrivningsdagar i korta sjukfall

De riktigt långa sjukfallen har nog peakat

Riktigt säker kan man inte vara, men nog förefaller det troligt att det vi närmast kommer att få se är ytterligare minskningar av de riktigt långa sjukfallen.

Jämfört med juni 2017 är de fler men inte längre så rasande många fler. Per län ser det ut såhär:

Precis som jag skrev i min förra post så är alla staplar nu lägre. Och Norrbotten visar riktig minskning. Länen längst till vänster är desamma som förra månaden. Och Gävleborg har även nu den största ökningen. Grattis till Kalmar som förra månaden låg 3:a från höger men nu flyttat sig mot Riket. Nu ligger man som nummer 7 från höger.

Men vad är det som händer i Västernorrland som inte händer i Gävleborg? De är ju ändå grannlän. Någon vet. Det vore spännande om någon ville berätta.

Extrema sjukpenningtal per juli 2018

Redovisningen här handlar om precis samma kommuner som för en månad sedan. Och för denna påtagliga regionala variationen finns det, överraskande nog, mycket litet intresse.

Dom är som dom är i Storuman. Och i Danderyd är dom annars. Eller?

Det enda som hänt är att sjukpenningtalen är aningen lägre – utom för Ödeshög, se nedan.

För kvinnor Högst Malå (Västerbotten) med 22,63
Lägst Danderyd (Stockholms län) med 6,93

För män
Högst Ånge (Västernorrland) med 12,58
Lägst Danderyd (Stockholms län) med 3,20

För samtliga
Högst Storuman (Västerbotten) med 15,99
Lägst Danderyd (Stockholms län) med 5,07

Största snedfördelningen mellan könen finns i Hällefors i Örebro län.

Där är sjp-talet för kvinnor 16,86 och för män 5,49, dvs kvinnorna är mer än 3 gånger så mycket sjukskrivna som männen.

Den minsta snedfördelningen mellan könen finns i Ödeshög i Östergötland.

Där är sjp-talet för kvinnor 8,82 och för män 8,33. Men inte i någon kommun är männen mer sjukskrivna än kvinnorna.

Ny prognos

Nu har FK lämnat en ny prognos. Som väntat räknar man fortsatt med minskning under 2018. Men den minskningen är nu betydligt mindre.

I maj var bedömningen att sjukskrivningsdagarna skulle minska med 6,5%

I juli är bedömningen att minskningen blir 3,8%.

Man har alltså höjt prognosen påtagligt.

Här kan du ta del av FKs egna dokument.

Efter att FK räknat upp sin prognos ligger man nu mycket nära Datoras algoritm. Men man tror fortfarande på en större minskning än algoritmen.

Jag satsar mina pengar på algoritmen …..

Ett sätt att jämföra ett läns utveckling med (t ex) Rikets

Då man vill visa en akties utveckling jämfört med något index eller en annan aktie brukar man använda en typ av diagram som kan användas också för att spegla vad som händer i sjukförsäkringen.

aktie_23

Såhär ser det ut då utvecklingen i Jämtland jämförs med utvecklingen i Riket. Ett kort tag i början av 2013 är utvecklingen i Jämtland ungefär som i Riket. Men sedan ser vi en minskning i Jämtland som är dramatiskt mycket bättre än i Riket.

För Västernorrland ser utvecklingen annorlunda ut, men i grunden är det positivt. För länet har i maj 2018 ett läge som är bättre än om det följt Rikets kurva.

Litet värre är det med Södermanland. Där ligger länet i maj 2018 sämre till än om det följt utvecklingen i Riket. Södermanland är därför ett län som jag i någon annan post i den här bloggen kallat för ‘eftersläntare’.

Administrativa effekter

Det finns dom som tror att sjukskrivningarna uttrycker ohälsoläget hos den arbetande befolkningen. Så är det inte. Ingen av oss tror nog egentligen att ohälsan var större 2003 än den är nu. Vi tror kanske inte heller att de som bor i Malå är så oerhört mycket sjukare än de som bor i Danderyd. Sjukskrivningarna uttrycker också annat än medicinsk ohälsa. Annars hade ju inte Jämtland och Västernorrland kunde minska sina sjukskrivningstal på det sättet vi nu kan iaktta.

I det här diagrammet ser man att de pågående sjukfallen varje år är som längst just i augusti. Och det speglar inte ohälsans variation. Snarare (skulle jag tro) speglar det att man tenderar att vara sjukskriven över sommaren och nya läkarbesök och prövningar hos försäkringskassan sker inte förrän mot hösten.

Den som tror annorlunda får gärna höra av sig.

Medel_fallängd_riket

Varför varierar sjp-talet så mycket?

De län som ligger till vänster om rikets röda stapel har, i förhållande till sin andel av befolkningen, en ovanligt låg andel av sjukskrivningsdagarna. Östergötland, längst till vänster, har en andel av dagarna som är 19,1% lägre än förväntat om man ser till deras andel av befolkningen.

Västra Götaland, näst längst till höger, har en andel av dagarna som är 16,7% högre än förväntat, givet befolkningens storlek.

De tre län som markerats med pilar, Stockholm, Skåne och Västra Götaland, har tillsammans cirka 50% av befolkningen. Hur det går med sjukskrivningsdagarna där är alltså mycket betydelsefullt för hur det ska gå med riksvärdet. Västra Götalands läge sådär långt till höger inger oro.

Och varför varierar sjp-talet så mycket mellan län? Den pinsamma sanningen är: Ingen vet, med säkerhet. Men man vet i alla fall säkert att det inte speglar skillnader i det allmänna (o)hälsoläget. Emellanåt har det beskrivits i termer av ‘kulturskillnader’.

En gång höll en hög chef en allvarlig betraktelse på temat Dessa skillnader tyder på rättstillämpningen inte är lika över landet. Efteråt hördes en av åhörarna mumla Ja ja, men vad ska folk leva av?

Kanske är det under den gatlyktan vi ska leta efter nyckeln?