De där orimligt långa sjukfallen (>2 år) har tenderat att öka, men sedan 2018 har nivån stabiliserats. Också under 2019 har antalet legat strax under 45 000.

Men inom denna icke-förändring döljer sig, som ofta, stora regionala skillnader.

Norrlandslänen är ‘överrepresenterade’ bland de län som har stora minskningar. Missa inte att dessa minskningar är så stora att det är närmast överraskande att det inte utbrutit folklig resning i länen längst till vänster. Har man rensat bland sjukfall som under lång tid hanterats fel? Eller har man i (t ex) Jämtland hittat en egen metod för samordnad rehabilitering som kan förklara de stora minskningarna i pågående långa (riktigt långa) sjukfall?

Den starka ökning vi sett av de långa (>1 år) sjukfallens andel av dagarna har avstannat. Titta på det övre ljusgröna fältet. Dess gräns mot de längsta sjukfallen är närmast horisontell.

Detta är riks-bilden. Det finns en rätt stor spridning mellan länen – i detta avseende som i de flesta andra.

Mest anmärkningsvärt är nog de låga andelarna i Jämtland och Norrbotten. Norrlandslänen har länge haft höga värden i allt som har allt göra med sjukförsäkringen. Men just Jämtland och Norrbotten har på sistone en karriär som gjort att de hamnat i helt nya lägen.

Norrbotten har, som synes, inte bara kraftigt minskat mängden utbetalda dagar. Länet har samtidigt lyckats sänka andelen dagar utbetalda i långa fall. Och eftersom det inte längre är möjligt att dölja sina sjukförsäkringsproblem i ‘förtidspensionering’ så har Norrbotten alltså lyckats i sina ansträngningar att förebygga och avsluta sjukfall.

Diagrammet ovan är riksbilden. Minskningen av dagarna är alltså i allmänhet mindre och det är främst i de kortare fallen dagarna minskat, vilket lett till en ökning av de långa sjukfallens andel av dagarna.

För Jämtland påminner förstås bilden om den som gäller för Norrbotten, dvs stark minskning av dagarna och ökningen av de långa fallens andel av dagarna har brutits.

Heja, kort sagt!

Den långsamma minskningen för Riket fortsätter. Men alla län följer inte det mönstret.

Ser man till alla län är spridningen påtaglig. Konstigt att detta faktum inte alls diskuteras eller analyseras av Försäkringskassan…

Gävleborg ligger nära 20% över Riket och Norrbotten nära 20% under Riket. Nog vore väl orsakerna bakom detta värt uppmärksamhet på FKs web site?

Den som söker ska finna detta:
Skillnaderna minskade i samband med att sjukpenningtalet minskade, men sedan utplaningen av sjukpenningtalet från augusti 2018 har variationen i sjukpenningtalet fluktuerat.

Jaså, det säger du?

På sistone har jag varit tämligen inaktiv här. Det har att göra med att jag under perioder varit anställd igen på Försäkringskassan.

Men nu är jag åter och därför ska du som surfar in här räkna med tätare uppdateringar.

Under 2019 minskade de utbetalda nettodagarna med 1,9%. Datoras algoritm prickade den utvecklingen rätt så nära, för att uttrycka det milt.

Redan i och med mars-utfallet är prognosfelet mindre än 1 %.

Sett över tid har utbetalda nettodagar utvecklat sig så här:

Bakom den minskning man ser i diagrammet ovan ligger en utveckling där dagarna i kortare fall minskat mer än dagarna i längre fall ökat.

Varje gång jag använder begreppet ‘kortare fall’ krullar sig tungan, för vi talar om fall som är upp till 2 år. Visst tar det emot att kalla det ‘kortare fall’?

De regionala skillnaderna är stora, det är en av refrängerna i den här bloggen. Och det är sant. Titta här!

Västra Götaland är det län som minskat sina dagar mest i absoluta tal. Men Örebro är inte långt efter. Och då ska man veta att befolkningen i det länet är mycket mindre än i VG.

Jämtlands minskning är kring hälften av Örebros. Och vi vet alla att Jämtland är ett puttelän medan Örebro är ett medelstort län då vi pratar befolkning.

I andra ändan har Gotland ökat med lika många dagar som hela Skåne. En tyst minut för detta faktum!

Det finns alltså fortsatt all anledning av följa utvecklingen regionalt!