Den starka ökning vi sett av de långa (>1 år) sjukfallens andel av dagarna har avstannat. Titta på det övre ljusgröna fältet. Dess gräns mot de längsta sjukfallen är närmast horisontell.

Detta är riks-bilden. Det finns en rätt stor spridning mellan länen – i detta avseende som i de flesta andra.

Mest anmärkningsvärt är nog de låga andelarna i Jämtland och Norrbotten. Norrlandslänen har länge haft höga värden i allt som har allt göra med sjukförsäkringen. Men just Jämtland och Norrbotten har på sistone en karriär som gjort att de hamnat i helt nya lägen.

Norrbotten har, som synes, inte bara kraftigt minskat mängden utbetalda dagar. Länet har samtidigt lyckats sänka andelen dagar utbetalda i långa fall. Och eftersom det inte längre är möjligt att dölja sina sjukförsäkringsproblem i ‘förtidspensionering’ så har Norrbotten alltså lyckats i sina ansträngningar att förebygga och avsluta sjukfall.

Diagrammet ovan är riksbilden. Minskningen av dagarna är alltså i allmänhet mindre och det är främst i de kortare fallen dagarna minskat, vilket lett till en ökning av de långa sjukfallens andel av dagarna.

För Jämtland påminner förstås bilden om den som gäller för Norrbotten, dvs stark minskning av dagarna och ökningen av de långa fallens andel av dagarna har brutits.

Heja, kort sagt!

Den långsamma minskningen för Riket fortsätter. Men alla län följer inte det mönstret.

Ser man till alla län är spridningen påtaglig. Konstigt att detta faktum inte alls diskuteras eller analyseras av Försäkringskassan…

Gävleborg ligger nära 20% över Riket och Norrbotten nära 20% under Riket. Nog vore väl orsakerna bakom detta värt uppmärksamhet på FKs web site?

Den som söker ska finna detta:
Skillnaderna minskade i samband med att sjukpenningtalet minskade, men sedan utplaningen av sjukpenningtalet från augusti 2018 har variationen i sjukpenningtalet fluktuerat.

Jaså, det säger du?

På sistone har jag varit tämligen inaktiv här. Det har att göra med att jag under perioder varit anställd igen på Försäkringskassan.

Men nu är jag åter och därför ska du som surfar in här räkna med tätare uppdateringar.

Under 2019 minskade de utbetalda nettodagarna med 1,9%. Datoras algoritm prickade den utvecklingen rätt så nära, för att uttrycka det milt.

Redan i och med mars-utfallet är prognosfelet mindre än 1 %.

Sett över tid har utbetalda nettodagar utvecklat sig så här:

Bakom den minskning man ser i diagrammet ovan ligger en utveckling där dagarna i kortare fall minskat mer än dagarna i längre fall ökat.

Varje gång jag använder begreppet ‘kortare fall’ krullar sig tungan, för vi talar om fall som är upp till 2 år. Visst tar det emot att kalla det ‘kortare fall’?

De regionala skillnaderna är stora, det är en av refrängerna i den här bloggen. Och det är sant. Titta här!

Västra Götaland är det län som minskat sina dagar mest i absoluta tal. Men Örebro är inte långt efter. Och då ska man veta att befolkningen i det länet är mycket mindre än i VG.

Jämtlands minskning är kring hälften av Örebros. Och vi vet alla att Jämtland är ett puttelän medan Örebro är ett medelstort län då vi pratar befolkning.

I andra ändan har Gotland ökat med lika många dagar som hela Skåne. En tyst minut för detta faktum!

Det finns alltså fortsatt all anledning av följa utvecklingen regionalt!

Vi har tre stora län. De utgör tillsammans ungefär 50% av Riket. I Skåne och Stockholm där ökar sjukskrivningsdagarna. I Västra Götaland minskar de. Utan den minskningen skulle Riket inte kunna visa minus.

Norrlandslänen har dragit en stor del av lasset, men de har nu mycket mindre minskningar än tidigare. Det finns ingen anledning att vara förvånad över det.

Hittills har minskningarna i de kortare sjukfallen kunnat väga upp ökningarna i de långa sjukfallen. Men i t ex Stockholm och Skåne är det inte så längre. Där ökar dagarna både i de korta och de långa sjukfallen. Och då blir det förstås en ökning på totalen.

Så den som hoppas på att Riket också under 2019 ska minska sjukskrivningsdagarna får hålla tummarna för att Västra Götaland klarar att fortsätta att minska.

Ökningen har inte alldeles upphört, men antalet håller sig under 45 000. Detta är rikssanningen. Men spridningen mellan länen är så stor att det är svårt att sia om vad som kommer att hända.

De län som faktiskt minskat sina långa sjukfall har förstås bidragit till att totalen tycks ha slutat öka. Men det finns väl en gräns för hur mycket de fortsatt kommer att kunna minska. Och med så många ‘ökare’ som man ser i diagrammet ovan blir det inte alldeles enkelt att tro att vi ska kunna hålla oss under 45 000 pågående sjukfall som är längre än 2 år.

Jag kan förstås inte avstå från att åter påpeka att det knappast kan finnas någon rim och reson i att Västernorrland minskat sina långa fall med nära 15% medan grannlänet Gävleborg har en ökning med mer än 20%. Det kan omöjligt vara samma tillämpning av regelverket som pågår i dessa båda län. För det finns inga objektiva fakta som gör det rimligt att det skulle vara så stora skillnader. Någon slags variant av ‘lokal kultur’ i tillämpningen av regelverket är det. Kunde inte Försäkringskassan gräva i detta?