Extrema sjukpenningtal per maj 2018

För kvinnor
Högst Malå (Västerbotten) med    23,23
Lägst Danderyd (Sthlms län) med 7,17

För män
Högst Ånge (Västernorrland) med  13,12
Lägst Danderyd (Sthlms län) med    3,25

För samtliga
Högst Storuman (Västerbotten) med 16,12
Lägst Danderyd (Sthlms län) med        5,22

Största snedfördelningen mellan könen finns i Hälleforsnäs i Örebro län.

Där är sjp-talet för kvinnor 17,34 och för män 5,72, dvs kvinnorna är mer än 3 gånger så mycket sjukskrivna som männen.

Den minsta snedfördelningen mellan könen finns i Ödeshög i Östergötland.

Där är sjp-talet för kvinnor 8,96 och för män 8,40. Men inte i någon kommun är männen mer sjukskrivna än kvinnorna.

Ett sätt att jämföra ett läns utveckling med (t ex) Rikets

Då man vill visa en akties utveckling jämfört med  något index eller en annan aktie brukar man använda en typ av diagram som kan användas också för att spegla vad som händer i sjukförsäkringen.

aktie_23

Såhär ser det ut då utvecklingen i Jämtland jämförs med utvecklingen i Riket. Ett kort tag i början av 2013 är utvecklingen i Jämtland ungefär som i Riket. Men sedan ser vi en minskning i Jämtland som är dramatiskt mycket bättre än i Riket.

aktie_22.jpg

För Västernorrland ser utvecklingen annorlunda ut, men i grunden är det positivt. För länet har i maj 2018 ett läge som är bättre än om det följt Rikets kurva.

aktie_04.jpg

Litet värre är det med Södermanland. Där ligger länet i maj 2018 sämre till än om det följt utvecklingen i Riket. Södermanland är därför ett län som jag i någon annan post i den här bloggen kallat för ‘eftersläntare’.

Försäkringskassan aviserar höjd prognos

Precis som jag anade (se mitt förra inlägg) kommer FK att höja sin prognos vid uppdateringen i juli. Man skriver:

Det saknas ännu detaljerad sjukfallsstatistik för perioden, men indikatorer pekar på att inbromsningen hittills under 2018 inte kan förklaras av en enskild faktor utan är sannolikt en kombination av fler startade och färre avslutade sjukskrivningar än prognostiserat. Sammantaget medför detta att prognosen för utgifterna sannolikt kommer att höjas vid nästa prognostillfälle.

Kanske kan sjukförsäkringen dyka upp bland valfrågorna ändå. Det mesta som årligen kostar kring 35 000 000 000 kr är värt både analys och diskussion – tycker jag.

Så här har algoritmen beräknat den troliga minskningen under 2018. Det skulle inte förvåna mig om FK ansluter sig till denna bild, dvs en minskning kring 2,5%.

Troligt_riket

 

De långa sjukfallen ökar ytterligare sin andel

dagar_per_fallängd3

I en situation där sjukskrivningsdagarna totalt sett börjat minska är det oroande att de dagar som betalas ut i långa sjukfall blir en allt större del av totalen. Och ökningen handlar dessutom de allra längsta sjukfallen, de som är längre än 2 år.

De dagar som betalas i sjukfall som är 180-364 dagar (ljusgröna ytan i bilden ovan) minskar sin andel. För den mörkgröna resp den ljusröda ytan är förändringarna små

Då den bortre tidsgränsen togs bort av regeringen ökade självfallet de långa sjukfallen och därmed deras andel av dagarna. Det hindrar inte att då jag ser diagrammet tycker jag att ökningen är oroväckande stor. Sedan sist har bilden kunnat uppdateras med utfall till och med april. Och utvecklingen fortgår som tidigare.

Ansträngningarna att få ned sjukskrivningarna kan ju inte enbart handla om de kortare sjukfallen. De långa sjukfallen är sjukfall därför att man bedömer att den sjukskrivne har goda möjligheter till återgång i arbete. Annars är sjukersättning/förtidspension rätt förmån.

Därför skulle jag vilja se en statistik som handlar om hur långa sjukfall avslutas. Hur många återgår i arbete efter en sjukskrivning som varat mer än 2 år? Antal och andel – det skulle ge ett bra underlag för en diskussion om tillämpning av reglerna för beviljande av sjukersättning.

Administrativa effekter

Det finns dom som tror att sjukskrivningarna uttrycker ohälsoläget hos den arbetande befolkningen. Så är det inte. Ingen av oss tror nog egentligen att ohälsan var större 2003 än den är nu. Vi tror kanske inte heller att de som bor i Malå är så oerhört mycket sjukare än de som bor i Danderyd. Sjukskrivningarna uttrycker också annat än medicinsk ohälsa. Annars hade ju inte Jämtland och Västernorrland kunde minska sina sjukskrivningstal på det sättet vi nu kan iaktta.

I det här diagrammet ser man att de pågående sjukfallen varje år är som längst just i augusti. Och det speglar inte ohälsans variation. Snarare (skulle jag tro) speglar det att man tenderar att vara sjukskriven över sommaren och nya läkarbesök och prövningar hos försäkringskassan sker inte förrän mot hösten.

Den som tror annorlunda får gärna höra av sig.

Medel_fallängd_riket

FKs maj-prognos

Igår (2 maj) lämnade FK en ny prognos. Jag hittar den inte på deras webbplats, men du kan ladda ner den här Utgiftsprognos 201805.

För sjukskrivningarna räknar man fortsatt med minskningar, men långsammare.

jmf_prog_1805

Ett sammanfattning av argumenten för den nya prognosen är denna:

”Sammantaget medför utvecklingen av antalet startade sjukfall och deras varaktighet att antalet pågående sjukfall minskar för samtliga fallängder under 2018 och 2019 för att därefter utvecklas stabilt. Sjukfall i fallängder längre än 2 år förväntas dock att öka under större delen av innevarande år för att sedan börja minska.”

När det gäller de långa sjukfallen gör FK en särskild notering:

”Antalet pågående sjukfall som är längre än 2,5 år har ökat väsentligt sedan 2015, vilket i huvudsak beror på att den bortre tidsgränsen om maximalt 914 ersättnings-dagar avskaffades 1 februari 2016. Förändringar i regelverket medför att jämförelser över tid försvåras. En stor majoritet av de som tidigare lämnade försäkringen på grund av uppnådd maxtid återvände sedermera till sjukskrivning och startade ett nytt sjukfall. Under det gamla regelverket med en bortre tidsgräns överskattades därför antalet korta sjukfall i sjukfallsstatistiken, medan antalet långa sjukfall underskattades markant. Efter korrigeringar för detta framgår att ökningen av de långa sjukfallen inleddes redan under 2013 och inte i samband med att tidsgränsen togs bort.”

Fetstilen ovan har jag lagt till. What goes up must come down, jag vet. Men vad talar egentligen för att ökningen av de långa sjukfallen ska brytas under 2018? Nåja, FK har i denna prognos inte haft möjlighet att ta hänsyn till effekterna av regeringens senaste styrsignal – att byta generaldirektör.

Mer fokus på samordningsuppdraget och överlämningarna till arbetsförmedlingen bara måste komma att förlänga de berörda sjukfallen. Effekterna kommer att bli synliga i månadsutfallen före valet. Det är min tro,  det vet jag visst (en lätt förvrängning av psalm 240).

FK räknade i februariprognosen med en minskning av sjukskrivningsdagarna på nära 8%. I den nya prognosen har man justerat till en minskning på drygt 6%. Själv skulle jag bli överraskad om minskningen blir större än 3%.

FKs nästa prognos, som lär komma i juli, blir extra intressant läsning. Och den kommer jag förstås att publicera och kommentera här på min blogg. Men dessförinnan kommer det att finnas mycket att läsa och begrunda kring månadsutfallen.

Varför varierar sjp-talet så mycket?

De län som ligger till vänster om rikets röda stapel har, i förhållande till sin andel av befolkningen, en ovanligt låg andel av sjukskrivningsdagarna. Östergötland, längst till vänster, har en andel av dagarna som är 19,1% lägre än förväntat om man ser till deras andel av befolkningen.

Västra Götaland, näst längst till höger, har en andel av dagarna som är 16,7% högre än förväntat, givet befolkningens storlek.

De tre län som markerats med pilar, Stockholm, Skåne och Västra Götaland, har tillsammans cirka 50% av befolkningen. Hur det går med sjukskrivningsdagarna där är alltså mycket betydelsefullt för hur det ska gå med riksvärdet. Västra Götalands läge sådär långt till höger inger oro.

Och varför varierar sjp-talet så mycket mellan län? Den pinsamma sanningen är: Ingen vet, med säkerhet. Men man vet i alla fall säkert att det inte speglar skillnader i det allmänna (o)hälsoläget. Emellanåt har det beskrivits i termer av ‘kulturskillnader’.

En gång höll en hög chef en allvarlig betraktelse på temat Dessa skillnader tyder på rättstillämpningen inte är lika över landet. Efteråt hördes en av åhörarna mumla Ja ja, men vad ska folk leva av?

Kanske är det under den gatlyktan vi ska leta efter nyckeln?

Målet uttryckt i sjukskrivningsdagar

Sjpmål_dgr_riket

Sjukpenningtalet är kvoten mellan alla sjukskrivningsdagar under en 12-månaders-period och antalet personer som skulle kunna få utbetalning av sjukpenning.

Regeringen har angett målet till 9. Vet man antalet personer som under 2020 skulle kunna få sjukpenning så kan målet räknas om till ett antal sjukskrivningsdagar.

Det är inte alldeles enkelt eftersom den där nämnaren ökar över tid. Men om man tar den senaste ökningen och låter den fortsätta i samma takt så kommer man till att nämnaren skulle bli kring 5,9 miljoner (upp från 5,7 miljoner år 2017). Och därmed skulle antalet sjukskrivningsdagar under 2020 få bli högst 53 miljoner.

Motsvarande beräkning kan göras för varje län.

Den tillritade linjen i diagrammet ovan slutar i det antal dagar som motsvarar regeringens mål. Det är tydligt att om minskningarna fortsätter (som under 2017) så kommer målet att nås tidigare än vad regeringen stipulerat. Försäkringskassan skriver i den senaste prognosen (feb 2018) att det torde ske i början av 2019.

Här på bloggen kommer kurvan att redovisas för Riket och för varje län. De uppdateras varje månad då nya siffror släpps. Klicka på Utfall här, eller i menyn i det svarta bandet.

Polariseringen i sjukförsäkringen

dagar_per_fallängd

En allt större del av sjukskrivningsdagarna betalas ut i riktigt långa sjukfall (>2 år). Med goda ögon kan man se att det under 2017 betalades ut färre dagar än under 2016. Den högra cirkeln är något mindre än den vänstra.

Det som ger den stora ökningen av den blå kilen är att under 2017 ökade dessa dagar markant.

På totalen var minskningen 3,8 miljoner dagar. Men de långa sjukfallens dagar ökade med 4,4 miljoner. Och därmed steg dessa sjukfalls andel av alla dagar från 12 till 20%.

Det finns en påtaglig polarisering bland de arbetslösa. Vi verkar vara på väg mot en liknande situation i sjukförsäkringen. Det är en olycklig utveckling.

Det är inte helt överraskande att Försäkringskassan anser att det finns anledning att diskutera kriterierna för sjukersättning (förtidspension). Att personer ska vara långtidssjukskrivna ända fram till pensioneringen känns inte rimligt.