Länge har det varit så att minskningen på totalen har berott på att dagarna i korta sjukfall har minskat mer än dagarna i långa sjukfall har ökat. Pandemin har medfört att nu är det inte längre så.
I diagrammet syns tydligt att ökningen i kortare sjukfall är riktigt påtaglig. Nu har vi utfall tom maj månad. Detta blir spännande att följa.
Algoritmens beräkning av det troliga utfallet för helåret ser ut såhär:
Dagarna väntas öka med 1 miljon dagar och hälften av detta kommer från de kortare fallen, som vi alltså kan tydligt se ökar.
Osäkerheten i den där ‘förutsägelsen’ är förstås stor. Pandemin är på inget sätt över. Det kan därför finnas anledning att simulera vad som händer om de kommande månaderna kommer att visa på en ökning lika stor som ökningen i snitt för månaderna mars-maj.
Gör vi det får vi denna bild.
Då skulle alltså ökningen bli 2 miljoner för året, dvs dubbelt så mycket som utfallen tom maj pekar mot. Den här simuleringen kommer jag framöver att uppdatera, förstås.
Den här ökningen är starkt koncentrerad till Stockholm. Givet vad vi redan vet finns det ingen anledning att vara förvånad.
Det syns rätt tydligt att den procentuella ökningen för perioden jan-maj är 3 ggr större i Stockholm än i Riket.
Lika spännande är kanske att det, trots pandemin, finns län som rätt kraftigt minskat sina dagar. Obs att här pratar vi utfall, dvs konstaterade fakta.
Om/när smittspridningen når andra län blir det spännande att följa om dessa visar på en utveckling liknande den vi ser i Stockholm.
För att förstå vad som händer (och sannolikt kommer att hända) är det alltså viktigt att också bevaka den regionala nivån.
Dagarna i korta (<2 år) sjukfall har totalt ökat med 297 tusen. Stockholm ensamt har ökat med nära 238 tusen. Så det är klart att på andra håll finns det minskningar.
Sjukförsäkringen 